History

Since 1956, PQ, this collective of individualists that has never ceased to amaze and terrify those around them with their student antics, has proudly displayed the colors yellow and black at KTH. But how did this happen, and why? (Translator's note: the story cannot be done justice in any language other than Swedish, and thus has been left untouched)

Revolutionsorkestern

Den 30 April 1956 gjorde elektrosektionen uppror mot den nya kårmössan, som hade vit knopp för sektion E och gul knopp för K. Alla visste ju att elektronen var gul. Klockan 12.30 under valborgslunchen gick plötsligt TT ut i högtalarna med en extrasändning. Uno Stenholm, klassisk TT-röst lejd av kuppmakarna, rapporterade då revolution hade brutit ut på Öfvre Östermalm och att trupperna närmade sig Tekniska Högskolans kårhus, Nymble. Någon minut senare trängde trupperna, med gula armbindlar, in i matsalen, förkunnade kårhuset ockuperat, olagligförklarade färgsättningen av mössknopparna och stadsfäste gul som elektronens färg för all framtid. Revolutionsorkestern som eldade massorna spelade Internationalen med noter som lånats från Spårvägens Musikkår och Marseljäsen arrad av Ulf Lindwall. Orkestern bestod av Bertil ”King” Kling, trumpet, Staffan Paulin, klarinett, Ulf Lindwall och Olle Naess, trombon, Göran Wästlund, banjo, och Olle Jacobsson, bastrumma. Kemisterna gjorde kontrarevolution efter en stund och tumult utbröt. Efter fredsförhandlingarna beslöt man måla om arkivelektronen till vit färg. Revolutionorkestern vägrade emellertid att låta sig upplösas och nya medlemmar strömmade till. I maj hölls premiärquonsert med något tiotal spelemän och Promenadorquestern var bildad!

Drottning Elisabeth av England och prins Philip besökte Stockholm några veckor senare. Ombord på Göran och Holger Wästlunds segelbåt fanns PQ, som slog kryssaren Tre Kronor med 20 sekunder med God Save the Queen. Kungligheterna vinkade glatt och PQ’s hyllning rönte stor uppmärksamhet i massmedia. När Nilssons Musikhandel i Norrköping sålde ut osäljbara blåsorkesterarr inköptes bl.a. Juba-Juba, Norrlandsschottis och Pyrola. Låtarna passade PQ och dess publik perfekt. I juni 1957 spelade den då 15 musikanter starka Promenadorquestern in sin första platta, World of Brass, som såldes i några hundra ex av kompendieförmedlingen. Med på skivan fanns bland annat Juba-Juba och Zambezi. Osäljbara gul- och svartrandiga T-skjortor från Melka köptes som en del av PQ’s blivande uniform. Skärmmössa med rött och gyllene titelband ”PROMENAD-ORQUESTER” införskaffades, vilket tillsammans med skämtfrack gjorde uniformen komplett hösten 1957.

När Offenbachs Can-Can inköpts 1958 kom Olle och Brita Naess på att orquestern borde kompletteras med en balett. En föreställning ägde rum i maj 1958 på Lundakarnevalen. PQ vann första pris på Karnevalen och fick Tetra-Paks vandringspris Tetraploiden. Även i de återkommande akademiska blåsorkestermästerskapen tog PQ första pris under 50-talet. 1959 gjordes succé med Svåra Kavalleriet där även man-mot-man-metoden, dvs. återupplivning medelst saxofonblåsning, introducerades. PQ med balett framträdde även hos Lennart Hyland i TV. Trots dyra löften om att inga hyss skulle inträffa så ”råkade” den dirigerande Tobbe Paulin tappa byxorna i Can Cans slutackord…

Albums

Orepat med Promenadorquestern (1976)

Osqrubbat med Promenadorquestern (1981)

Osquldsfullt med Promenadorquestern (1986)

Oerhört (1991)

Opluggat (1996)

Oqult (2001)